iframe { height: 1px; width: 1px; }
Lyckan... kan vara som en svag ton som klingar genom vardagen

LIVETS CIRKEL...

 LIVETS CIRKEL(långt inlägg, ta en kopp te till..)
Tror på att förnya vår attityd till omvärlden då och då. Väga för och emot. 
Att inte tro tveklöst på “andra”,  för ofta har “andra” väldigt olika syn och då blir vi bara förvirrade och splittrade. 
Då först börjar ju vår egen världsbild följa våra´ mål och vår mening med livet.


Försöka rikta vår uppmärksamhet mot de positiva nyheterna i Världen.  Dom är faktiskt ganska många !!! De dåliga ger oftast ingenting, såvida vi inte konkret kan göra något.

Att inte vara alltför fåfänga. Kunna lyssna på kritik och "välmenta råd". Inte alltid bli låsta o arga, men däremot funderar noga på den.
 Är de konkreta så brukar det finnas en viss substans i det. Annars vét vi ju  egentligen vad de står för..
 Till o med familj och vänner kan medvetet eller omedvetet försöka hindra oss ibland, däri ligger nog många psykologiska orsaker. 
Människor kan förödmjuka oss ibland, försök verkligen överse med det och de som gör detta. 
Strida klokt. Välja de stora viktiga krigen, men låta småkrig smälta bort..

Försöka att samarbeta med svårigheterna som kommer på vägen. Det är oftast bara vi som kan lösa och komma igenom dom.

Fortsätta framåt med vår vision.
Oavsett om det är karriär, självförverkligande, andligt eller bara livsuppehållande, mm mm.

Identifiera och definiera våra egna mål noga. Det kan faktiskt vara det allra svåraste
Lyssna inte för´ noga på skvaller. Det är ju dock bara skvaller = avundsjuka, missunnsamhet, rädsla osv. 
För det är ju inte ofta det skvallras om de goda sakerna, eller hur?


Argumentera inte för mycket angående mål, mening eller avsikt . 
Det finns ingen anledning. Det tar bara kraften från oss och kanske till o med förminskar oss en stund. 
Och det är olika tänkande i olika skeenden. 
Det är bra att noga förstå att när vi är 20 år 30 år 40 år 50 år 60 år 70 år osv tänker vi verkligen olika tankar. 
Alltså är det meningslöst att argumentera för hårt mot en 20-åring om vi är 60 år, och vice versa. Vi bör lyssna och lära av varandra istället!! Vi måste ju kämpa vår egen kamp, ingen annans.. 
Göra ett avtal med oss själva. Skriva ner detta avtal noga. Hur ska det stå i detta avtal för att hålla länge? Om vi vill uppnå till exempel Lycka, Välstånd, Kärlek, Hjälpande eller något helt annat. 
Hur kommer vi bäst dit. 
Skriva ner en detaljerad plan på hur vår intention för detta ser ut, vilket ju betyder att det är vår absoluta innersta önskan och inget annat och framför allt ingen annans.. 

Vi behöver väl egentligen inget certifikat från någon annan att sätt upp på väggen, det är väl bättre och ärligare att göra vårt eget och signera med vårt namn.
Vi behöver kanske använda en stark stege att klättra uppåt på, så att vi inte faller. 
Den stegen kommer säkert att ha väldigt många steg eller hur? 
Vid varje steg, som är en trygg plattform, skaffar vi en formel som passar oss inför nästa steg och nästa steg osv.

Låta "Hemma", bli vår egen själ, där vi hämtar kunskaper ! Vi är ju inte unika inte för inte.  Det är ju för att vi är egentänkande individer. 
INGEN kan ju veta bättre än vi själva vad vi ska göra för att bli tillfredsställda i livet. 
Ingen Guru eller Stjärnförsäljare eller ens Präst kan ju veta vad som rör sej i vårt´  Hemma..

Lyda mammas råd. Hålla oss borta från fel människor. 
Då menar jag inte vänner i nöd eller ens det som många kallar energitjuvar. 
Dom är svåra att definiera. För ibland kan ju de närmaste vara en pina och tjuva oss på energi för att i nästa andetag ge oss lika mycket.. 
Nej, fel människor är väl till exempel de som vill få oss att tro att vi inte duger som vi är.. Enkelt och genialt. 
De avslöjar sej också ofta direkt, så det är ganska lätt att kliva ut genom den dörren. Vi är ju både huvudperson och regissör i vår egen Storfilm.
Att göra rätt sak vid rätt tillfälle.  Mycket svårt, men vi kan ha det som en ledstjärna. 
Och då övas det tänkandet upp.

Vi kan ju också tänka lite för snabbt ibland och så har pennan eller tungan slunkit iväg och vi står där förvånade och har gjort en tabbe som kan vara svår att reparera. Men försök att reparera. Går det så går det . 
Annars får det väl läggas till minnesvärda förluster och lärande misslyckanden. 
Detta kan innebära att vi känner oss mer och mer bekväma var än vi befinner oss.
Glädje kan ibland kännas som att åka med ett tåg. 
Det susar fram över landskapen, genom både städer och landsbygd. 
En delar dagar är det fullt med folk ibland tomt bredvid oss. 
Ibland stannar det och tar upp nya människor och ibland släpper det av några. 
Men Glädjetåget fortsätter fram och åter  på sin trygga räls. 
Ju oftare  tåget far fram och åter, ju lättare har vi att hantera dessa på och avstigningar..

Vi bör nog uppskatta resultaten´ av våra liv då och då, för att glädjas. Plus att göra småsaker för våra vänner och andra vi möter. 
Det bringar ju faktiskt fram en dubbel glädje. Inte forska i om det är av egoism eller altruism. 
Bara göra det.

Försöka att tala sanning så ofta det går. Näe´, det går inte alltid , men om vi gör det till en vana att försöka, så tänker vi ju i alla fall till en extra gång.. 
Vara stolt över våra ursprung. Vad eller var det än månde vara. Har vi haft det mycket svårt, och kanske till o med traumatiskt. 
Då kan vi vara stolta över att vi fortfarande lever och kan ändra vårt öde varje år, dag och minut... 
Och har vi fött´s fram med, som man säger, en silversked i munnen, tackar vi för det och tar hand om dessa gåvor. 

Ska vi bli Kung eller Hovnarr... Ödet, ingen aning...
Livet är livet, oavsett.
Glädje och sorg är ju bara två sidor av det hela. 
Det är heller inte statiskt, utan böljar fram och åter hela livet..

Mystiken med att leva och mystiken med att dö och mystiken däremellan, måste nog till för att föra oss framåt i en strävan, en längtan  efter, kanske godhet, kanske kärlek, kanske …. ja, även det vi inte ska eller bör veta..
Att ubyta ide`er med andra på ett positivt sätt, ger ju också ett stort utbyte mentalt..
Dela våra kunskaper, och även så kallade misslyckanden.
Men också att kunna ta emot andras synpunkter med tacksamhet. 

Om vi ser med en självklar enkelheten i livet, framhävs alla starka intryck från världen.  
Om vi är modiga nog kan vi bära alla sorger och bekymmer och även glädjas åt det lilla och ensamma i vårt liv. Det är ett oerhört stort test..
Alla har vi fått någon sorts talang. Vi måste bara vara modiga nog att våga visa och bära fram den. 
Det kan närmast likna arrogans att inte ta vara på sin inre kärnsubstans..  
Då försvinner den upp i rymden till absolut ingen nytta, hur synd är inte det. 
Nej låt oss glädjas åt våra gåvor och göra det till en självklarhet.. 
Inte för att vinna priser eller vara bäst på Jorden i detta, utan för att det är både en härlig utmaning och synnerligen stor gåva.


Konsekvenserna  av rädsla kan bara bli svåra .. näe, räds då hellre själva rädslan istället. 

Tacksamhet och ödmjukhet är två av livets största känslogåvor. 
Använda dessa så ofta det någonsin går.

Och att sörja döden. Inte´. Den kommer som en vän, och kanske är den början på ett nytt liv, vad vet vi ?
Men i detta´livet kan vi gör oerhört mycket, både för oss själva och andra för att göra resan  till ett härligt äventyr.

VILLFARELSE...




Det är mycket/många omkring oss som vill/kan/försöker genom vissa media, påverka oss i olika riktningar.
Tänker ibland på hur vissa “stjärnor” i Hollywood, en del´riktigt rika personer och politiker,
t o m enstaka vloggare, bloggare o´ poddare m fl. faktiskt tycker´!? att de står över oss, hur galet är inte detta i sej ?
Ord som “vet du inte vem jag är !!” används ibland i vissa komprometterande situationer..
Joo´då´, vi vet precis´ vilka vi är..
Vi är alla´, absolut alla´, unika, värdefulla och geniala personer, varje person av oss, som passar mycket väl in i vårt samhälle,
men inte har något´ som helst behov av att kopiera eller duplicera dessa..
Vi bestämmer själva hur vi vill leva våra liv, beslutar från vårt inre hjärta och sinne,
hur vi vill bemöta och bli bemötta..
Denna “dyrkan” som en del vill ha är inte sund´, och gagnar heller inte dem själva.
Att däremot låta sej inspireras´ av människor som åstadkommer intellgenta, bra saker för mänskligheten/samhället, är genuint snälla, hjälper och är “service to other -minded” är ju bara härligt och berikande..
Vi är alltså då, en hel “bunt” Inspiratörer för det goda,
vilket ju är “lyyysande”,
som Vanheden en gång sa, i klassiska Jönssonligan !! hahahaha 
  
Jag vet att jag är världens lyckligaste katt hos matte i alla fall !!




TRÄDET !! ...



 DET VAR EN GÅNG för mycket´, mycket längesen´ ett vackert träd som hette,
vi kan kalla henne Sofia, 
 
och det hade starka fina rötter, 
en dag slog roten upp ett nytt träd, som blev´, låt oss säga Carl, och Sofia såg Carl växa upp, 
och såg Carl bli andra träd, Mary, Dan, Herman, Victoria...m,fl.m.fl.. som blev andra träd, som blev andra träd osv..’    

 Till slut bildades en stor, stor, stor skog som bara växte och växte, 
träden hade olika förutsättningar beroende på var de växte och hur de behandlades…


Det de absolut, utan någon´ tvekan visste´ var att de alla´hörde ihop och var egentligen ett .....
 
(källa Kryon,-..)

KONTRAKT !!


VI ÄR JU inte här bara “för att ta upp en plats” på jorden. Vi är ju här för att vi har ett Kontrakt.
Ett Kontrakt, betyder ju, något att fullfölja. 

Och vad det är, märks nästan alltid på:

att det är det bästa vi vet,
det roligaste som finns, 
känns väldigt lättsamt att göra,
det vi blir passionerade över, etc....


Så låt oss aldrig slösa bort det…
Om vi så ibland bara får ha det som hobby, tills vi kan mer utöva det vi absolut vill,
eller får vänta några extra år, för vi behöver skola oss i det, eller får spara en slant då och då tills..


så låt det ändå hända tills slut !!
Samhället är sällan behjälpligt med detta, det måste vi själva ta itu med.
Låt ALDRIG´ någon annan bestämma vad du ska göra.
Inte skolan, inte föräldrar, inte partners, inte ens bästa vänner..




Vi skapar det liv vi väljer, och vi gör val varenda´ sekund i livet, så det går ju inte att skylla på tiden…. Hahaha.. visst är det häftigt egentligen .




Jag drömmer jämt, och gör bara´ det roligaste jag vet !!

ATT VARA I BÄGGE VÄRLDAR...

Mitt i natten den 3 april 1950 kom en liten flicka till världen.
Hon visste inget om hur det var  att vara människa. Hennes mor hade fött flera barn innan.
Mitt i moderns glädje fanns en oro. En oro för hur hon skulle orka ta hand om detta flickebarn.. Hon kämpade redan hårt för att klara av de tidigare barnen. Men glädjen var ändå stor.
Det lilla flickebarnet var ett av de tidigaste indigobarnen. Inte speciellt annorlunda, men ändå...
Med tiden så kom ju naturligtvis barnet att hamna i en miljö där inte den naturliga värmen från mor fanns. Hon letade nog, men den fanns bara inte. Om man skulle översätta den känslan, blev det väl, översejgiven.


Det kom som en glädjechock att hon skulle få en mor och en far. jaa, det var så. inte de som tillverkat henne, för de hade inte gåvan eller orken att ta hand om..
Men en pappa som var bonde, det betydde att han hade djur, vilket var det bästa hon visste.. hennes första möte minns hon som vore det igår.
Hon satt i hans famn som var tryggt och varmt.. Hon mindes att hon också tänkte “Att så här´, så här, skulle alla´ små flickor ha det.”
Utrustad med en sanningslängtan och förståelse för omvärlden på gott och ont redan mycket tidigt

Visst, detta blev en konflikt, en konflikt i hennes inre, för människorna kring henne använde ord som inte stämde med det riktiga livet.
Livet som var till för kärlek och tillit.
De talade om pengabrist, kärleksbekymmer, avundsjuka, och andra konstiga saker som om det vore en självklarhet att  det var dessa känslor som gällde.
Detta styrde ju “alla andra” så då måste det ju vara så. Men hon visste ju instinktivt att det var inte så. Om man skulle tala sanning, så skulle man tala sanning.
För sanningen var ju den som var verkligheten och om den inte användes, då var ju mycket förljuget och i onödan..’
Men någonstans fanns ett ljus, som var starkare än denna känsla, och det var ljuset, det kristallklara ljuset, som hon kunde tala med varje kväll.
I början var det nog mest ljuset som talade, men med tiden blev det en dialog. Om hur det varit under dagen, om vi skulle skicka lite extra kärlek till den o den o den. Ibland blev det himla många..


I detta livet ingick också en mor, som var en källa av kärlek och klokhet, det var bara att ställa sej framför henne och ta emot allt detta.
Man förstod inte hur hon gjorde. Men hon förstod allt. Och hon förstod henne. Hon som var en sanningsletare. De lånade böcker som var alldeles för  avancerade för henne, jodå, hon läste alla barnböcker också… men de andra böckerna om Sverige förr och hur saker och ting hade kommit att förändra tiden och samhället.
Det var magiskt.. Naturligtvis var hon ett “ tidigt” barn. Indigobarnen är det. Nu vet hon det.


Men hon fick inte börja skolan tidigare även att hennes mor bad att så skulle bli.
Vilket resulterade i att hon fick det ganska lätt i skolan. Hon hade nog behövt lite mer utmaning, men hade ju underbara kamrater och några som hon kunde tävla mot..
Ibland fanns det stunder när hon gick hem från skolan genom böljande vetefält,
då hon kände en konstig känsla av utanförskap, som gjorde att hon kunde se på världen med ögon som inte altid stämde med verkligheten..

Djuren i ladugården till exempel, gav henne känslor som gjorde att hon förstod dom, verkligen förstod. Och de förstod henne..
Åh´, hästen Frigge som blev en allra bästa vän, gav så mycket kärlek att det bara vara att andas in värmen från hans nos så var hon tankad hela den dagen.


När de vuxna talade med varandra utanför hemmet så var de noga med att inte ge för mycket inblick i vad som föregick i hemmen.
Det talades inte om saker som vi idag skriver om i media som de allra självklaraste , det kunde vara om någon psykiskt sjuk person i släkten eller närheten. Han eller hon vara bara eljest. Med det var allt sagt.

Och skulle det hända något drastiskt från dessa, så lades locket mycket hårt på.

Det var som om hon levde i två världar .. Ett där hon redan var vuxen och förstod precis allt om det livet, mycket var inte så bra att veta.. ,

och ett som hon var barnet som lekte med dockor och kamrater, både flickor och pojkar och kände  en enorm glädje och trygghet.........


LITE OM ENERGIER...

De flesta av oss, som följer den energetiska vägen vet ju att det är ett "skifte" på gång.


Vi känner ofta av händelser, i förväg, både positiva och negativa, i våra kroppar..

Vi har mer och mer börjat prata och tänka i termen Energier..
 Ja, vi vet ju att allt är energier, det har ju vetenskapen vetat länge, men vi har ju precis inte talat´om det i vardagliga ordalag.

Skiftet började 2012 och har nu kommit till det stadiet att det börjar visa sej, för "alla". Vi har i år haft tre stycken energivågor och den fjärde och sista kommer den 22 oktober. Vi blir berörda på olika vis. 

De känns regält i våra energi-kroppar... den första togs upp mycket av djuren, som reagerade kraftigt. Har ni kanske märkt att våra husdjur vill vara närma oss, är än mer tillgivna. De vilda kommer närmare samhällen och är förvånansvärt närgångna..
 Den här sista, kommer att göra att vi förstår (det oförstådda) mer, kan man säga.  

Det som händer är ju att jordens magnet-kraft blir mindre verksam. 
Detta framkallar solstormar och tunnar ut vårt ozonskikt..

Men vad gör vi och hur kan vi vara med och hela o läka vår jord. Jo´vi kan faktiskt höja våra energier.. vilket sänds direkt och mottas eftersom allt är energier, äver vår vackra jord..

 Vilket i princip betyder att hålla oss balanserade och försöka´ undvika rädsla, ilska , utbrott av olika slag..
Mycket är makt, från olika håll, som vill ha oss, rädda, förminskade så att vi är lätta att manipulera.. Vi kan fundera på varför man är rädd, och låta saker komma till ytan, för att kunna släppa taget, och återfå sin sanna styrka..

Det är ju ganska häftigt. Vi ska egentligen försöka hålla oss så lyckliga som möjligt. 
Välja kärleken före rädslan


Näe vi ska inte utplåna oss, eller ge efter för all påtryckning..

Men vi ska vara medvetna om, medvetna att t ex vi blir verbalt attackerade, har det ju faktiskt absolut inget med oss att göra, utan är en reaktion från "den andres" inre energi.. Själv känner jag lättare av nu när jag är i balans, och försöker ändra min sitution när den blir  i obalans.. 

Använder musik, böcker, bra filmer naturen, äkta vänsamtal, måleri som är min passion, osv.osv..



Vi måste tillåta´ oss att vara ljusare, använda andra sinnen .. Vi har allt inom oss, men har bara glömt det genom årtusenden..

Vad kan vi göra..?

Göra vårt bästa att hjälpa varandra, stärka den ljusa energin som finns inom oss och som vi föddes med.
Vi måste ta ansvar för våra handlingar,
tillåta allt att vara, var medkännande.. känna tacksamhet..
öka vår kunskap om vad vi kan göra för att bli “balanserade och t om lyckliga” för att hålla energin
Vi måste våga tala om vilka vi verkliga är ..Hur presenterar vi oss själva..

Vi är ju vana vid linjäritet men nu börjar det ändras. Tiden känns inte ens likadan.. Den verka speedas på.. En ny dynamik . Vad händer? Det är´ ett stort skifte..

Vi tar bort en massa bagage, blir “tystare” inombords..


Det finns ett ljus som aldrig tar slut
som finns för oss alla
Kärlekens ljus..

Vi är i detta tillsammans..


Tar gärna emot respons och kommentarer både här och på mail: ewa_pihl@hotmail.com