iframe { height: 1px; width: 1px; }
Lyckan... kan vara som en svag ton som klingar genom vardagen

LIVETS CIRKEL ?...

LITE OM LIVETS CIRKEL
Tror på att förnya vår attityd till omvärlden då och då. Väga för och emot. 
Att inte tro tveklöst på “andra”,  för ofta har “andra” väldigt olika syn och då blir vi bara förvirrade och splittrade. 
Då först börjar ju vår egen världsbild följa våra´ mål och vår mening med livet.

Försöka rikta vår uppmärksamhet mot de positiva nyheterna i Världen.  Dom är faktiskt ganska många !!! De dåliga ger oftast ingenting, såvida vi inte konkret kan göra något.

Att inte vara alltför fåfänga. Kunna lyssna på kritik och "välmenta råd". Inte alltid bli låsta o arga, men däremot funderar noga på den.
 Är de konkreta så brukar det finnas en viss substans i det. Annars vét vi ju  egentligen vad de står för..
 Till o med familj och vänner kan medvetet eller omedvetet försöka hindra oss ibland, däri ligger nog många psykologiska orsaker. 
Människor kan förödmjuka oss ibland, försök verkligen överse med det och de som gör detta. 
Strida klokt. Välja de stora viktiga krigen, men låta småkrig smälta bort..

Försöka att samarbeta med svårigheterna som kommer på vägen. Det är oftast bara vi som kan lösa och komma igenom dom.

Fortsätta framåt med vår vision.
Oavsett om det är karriär, självförverkligande, andligt eller bara livsuppehållande, mm mm.

Identifiera och definiera våra egna mål noga. Det kan faktiskt vara det allra svåraste
Lyssna inte för´ noga på skvaller. Det är ju dock bara skvaller = avundsjuka, missunnsamhet, rädsla osv. 
För det är ju inte ofta det skvallras om de goda sakerna, eller hur?
Argumentera inte för mycket angående mål, mening eller avsikt . 
Det finns ingen anledning. Det tar bara kraften från oss och kanske till o med förminskar oss en stund. 
Och det är olika tänkande i olika skeenden. 
Det är bra att noga förstå att när vi är 20 år 30 år 40 år 50 år 60 år 70 år osv tänker vi verkligen olika tankar. 
Alltså är det meningslöst att argumentera för hårt mot en 20-åring om vi är 60 år, och vice versa. Vi bör lyssna och lära av varandra istället!! Vi måste ju kämpa vår egen kamp, ingen annans.. 
Göra ett avtal med oss själva. Skriva ner detta avtal noga. Hur ska det stå i detta avtal för att hålla länge? Om vi vill uppnå till exempel Lycka, Välstånd, Kärlek, Hjälpande eller något helt annat. 
Hur kommer vi bäst dit. 
Skriva ner en detaljerad plan på hur vår intention för detta ser ut, vilket ju betyder att det är vår absoluta innersta önskan och inget annat och framför allt ingen annans.. 

Vi behöver väl egentligen inget certifikat från någon annan att sätt upp på väggen, det är väl bättre och ärligare att göra vårt eget och signera med vårt namn.
Vi behöver kanske använda en stark stege att klättra uppåt på, så att vi inte faller. 
Den stegen kommer säkert att ha väldigt många steg eller hur? 
Vid varje steg, som är en trygg plattform, skaffar vi en formel som passar oss inför nästa steg och nästa steg osv.. 

Låta "Hemma", bli vår egen själ, där vi hämtar kunskaper ! Vi är ju inte unika inte för inte.  Det är ju för att vi är egentänkande individer. 
INGEN kan ju veta bättre än vi själva vad vi ska göra för att bli tillfredsställda i livet. 
Ingen Guru eller Stjärnförsäljare eller ens Präst kan ju veta vad som rör sej i vårt´  Hemma..

Lyda mammas råd. Hålla oss borta från fel människor. 
Då menar jag inte vänner i nöd eller ens det som många kallar energitjuvar. 
Dom är svåra att definiera. För ibland kan ju de närmaste vara en pina och tjuva oss på energi för att i nästa andetag ge oss lika mycket.. 
Nej, fel människor är väl till exempel de som vill få oss att tro att vi inte duger som vi är.. Enkelt och genialt. 
De avslöjar sej också ofta direkt, så det är ganska lätt att kliva ut genom den dörren. Vi är ju både huvudperson och regissör i vår egen Storfilm.
Att göra rätt sak vid rätt tillfälle.  Mycket svårt, men vi kan ha det som en ledstjärna. 
Och då övas det tänkandet upp.

Vi kan ju också tänka lite för snabbt ibland och så har pennan eller tungan slunkit iväg och vi står där förvånade och har gjort en tabbe som kan vara svår att reparera. Men försök att reparera. Går det så går det . 
Annars får det väl läggas till minnesvärda förluster och lärande misslyckanden. 
Detta kan innebära att vi känner oss mer och mer bekväma var än vi befinner oss.
Glädje kan ibland kännas som att åka med ett tåg. 
Det susar fram över landskapen, genom både städer och landsbygd. 
En delar dagar är det fullt med folk ibland tomt bredvid oss. 
Ibland stannar det och tar upp nya människor och ibland släpper det av några. 
Men Glädjetåget fortsätter fram och åter  på sin trygga räls. 
Ju oftare  tåget far fram och åter, ju lättare har vi att hantera dessa på och avstigningar..

Vi bör nog uppskatta resultaten´ av våra liv då och då, för att glädjas. Plus att göra småsaker för våra vänner och andra vi möter. 
Det bringar ju faktiskt fram en dubbel glädje. Inte forska i om det är av egoism eller altruism. 
Bara göra det.

Försöka att tala sanning så ofta det går. Näe´, det går inte alltid , men om vi gör det till en vana att försöka, så tänker vi ju i alla fall till en extra gång.. 
Vara stolt över våra ursprung. Vad eller var det än månde vara. Har vi haft det mycket svårt, och kanske till o med traumatiskt. 
Då kan vi vara stolta över att vi fortfarande lever och kan ändra vårt öde varje år, dag och minut... 
Och har vi fött´s fram med, som man säger, en silversked i munnen, tackar vi för det och tar hand om dessa gåvor. 

Ska vi bli Kung eller Hovnarr... Ödet, ingen aning...
Livet är livet, oavsett.
Glädje och sorg är ju bara två sidor av det hela. 
Det är heller inte statiskt, utan böljar fram och åter hela livet..

Mystiken med att leva och mystiken med att dö och mystiken däremellan, måste nog till för att föra oss framåt i en strävan, en längtan  efter, kanske godhet, kanske kärlek, kanske …. ja, även det vi inte ska eller bör veta..
Att ubyta ide`er med andra på ett positivt sätt, ger ju också ett stort utbyte mentalt..
Dela våra kunskaper, och även så kallade misslyckanden.
Men också att kunna ta emot andras synpunkter med tacksamhet. 

Om vi ser med en självklar enkelheten i livet, framhävs alla starka intryck från världen.  
Om vi är modiga nog kan vi bära alla sorger och bekymmer och även glädjas åt det lilla och ensamma i vårt liv. Det är ett oerhört stort test..
Alla har vi fått någon sorts talang. Vi måste bara vara modiga nog att våga visa och bära fram den. 
Det kan närmast likna arrogans att inte ta vara på sin inre kärnsubstans..  
Då försvinner den upp i rymden till absolut ingen nytta, hur synd är inte det. 
Nej låt oss glädjas åt våra gåvor och göra det till en självklarhet.. 
Inte för att vinna priser eller vara bäst på Jorden i detta, utan för att det är både en härlig utmaning och synnerligen stor gåva.

Konsekvenserna  av rädsla kan bara bli svåra .. näe, räds då hellre själva rädslan istället. 

Tacksamhet och ödmjukhet är två av livets största känslogåvor. 
Använda dessa så ofta det någonsin går.

Och att sörja döden. Inte´. Den kommer som en vän, och kanske är den början på ett nytt liv, vad vet vi ?
Men i detta´livet kan vi gör oerhört mycket, både för oss själva och andra för att göra resan  till ett härligt äventyr.

Inga kommentarer: