iframe { height: 1px; width: 1px; }
Lyckan... kan vara som en svag ton som klingar genom vardagen

LIVETS MYSTERIER BÖRJA VÄ´LDIGT TIDIGT ..

I magen på den gravida kvinnan ligger dessa två små 

bebisar. 

Den ena frågar den andra: - Tror du på liv efter födseln? 
- Så klart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall? 

- Dumheter! Det finns inget liv efter födelsen. Hur skulle det livet vara?
- Jag vet inte riktigt, men jag tror med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.

- Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak; liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
- Jag tror ändå att det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.

- Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. Födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan så är inte livet mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och att hon kommer att ta hand om oss.

- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du att hon är nu?
- Var? Överallt runt omkring oss. Det är i henne och av henne vi lever. Utan henne skulle den här världen inte finnas.

- Jag tror i alla fall inte på det.! Jag har aldrig sett mamma och därför är det logiskt att hon inte existerar.

- Men ibland när vi är riktigt tysta så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld.
Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu bara förbereder oss för det!

`citat okänd.´

Absolut..

Inga kommentarer: